Alla organisationer vill bidra till hållbar utveckling. Men när det kommer till inköp är det ofta svårt att göra det i praktiken. Ambitionerna är höga, men otydliga underlag, bristfälliga system och en hektisk vardag kommer emellan. Här beskriver vi vår syn på det gapet mellan ambition och verklighet – och vad som krävs för att stänga det.
Det pratas ofta om hållbarhetsmål, klimatplaner och gröna strategier. Men i verkligheten är inköpen ofta spridda över hundratals leverantörer, kategorier och system. Målen är tydliga, men underlaget är inte tillräckligt för att styra.
De flesta som jobbar med hållbarhet kan nog känna igen sig: du ska följa upp klimatpåverkan, avfall, transporter och leverantörsled, men siffrorna finns inte där du är. De bor lite varstans i fakturor, Excel-filer och uppföljningar som inte talar samma språk.
För att lyckas med hållbara inköp räcker det inte med vilja, det behövs struktur. Samlad och konsekvent inköpsdata gör det möjligt att se:
Med kategoriserad data (till exempel via UNSPSC) går det plötsligt att se vilka köpområden som påverkar mest och vad som ska prioriteras först. Och det är ju så. I takt med att kraven på koldioxid- och klimatredovisning skärps blir det ett måste, inte ett “nice to have”.
Tänk dig en organisation som vill minska klimatpåverkan från transporter.
Ambitionen: “Vi ska halvera utsläppen.”
Verkligheten: Ingen vet exakt hur mycket som köps inom transporter, vilka leverantörer som används eller vilka delar av verksamheten som driver kostnaden.
Ambitionen är bra. Men den är svår att agera på. Med tydlig spenddata skulle glappet snabbt börja täppas och bilden bli tydlig:
Men utan den datan blir hållbarhetsarbetet mest en fråga om antaganden och manuellt detektivarbete. Vi kan inte nog prisa de som lägger tid, energi och passion på att få det jobbet gjort. Men det är en otacksam motvind. Det går att jobba smidigare om man får tillgång till system som verkligen är designade för att hjälpa dig att lyckas.
Hållbarhetsarbete utan inköpsdata leder ofta till tre återkommande problem:
Och utan den transparensen blir det en knepig uppgift att bygga förtroende, både internt och externt.
Många hållbarhetsinitiativ startar i rapporteringsdelen. Man tänker: “Vi måste rapportera bättre”. Och det är ju jättebra. Men i praktiken är det organisationens inköpsdata som avgör om rapporteringen blir meningsfull.
Utan strukturerad spend är det svårt att:
Med modern inköpsdata blir det enklare att styra, följa upp och fatta beslut som både verksamheten och planeten tjänar på.
Hållbarhetsambitioner kräver alltid goda underlag. När det gäller inköp betyder det strukturerad, kategoriserad, spårbar data. När inköpen är synliga blir också hållbarhetsarbetet möjligt att genomföra i vardagen.